En graviditet, del 4 ..2014-09-26 @ 16:05:00
I slutet av augusti skulle vi på ett extra ultraljud pga att vi gjort IVF och som jag nämnde tidigare så upptäcktes det då att bebisen var lite liten. Därför fick vi komma tillbaka på tillväxtmätningar för att mäta bebisens tillväxt (logiskt), kontrollera flödet i navelsträngen och kolla hjärtljud. Allt såg bra ut så det var inget mer med det.
Måndagen den 8e september var jag på en vanlig rutinkontroll hos min barnmorska, där det visade sig att mitt blodtryck låg en aning högt, så hon sa till mig att vila och sen säga till om det när vi skulle på tillväxtmätning på sjukhuset dagen efter. Trycket var fortfarande högt men jag fick åka hem med order om att ringa så fort jag kände att jag mådde dåligt. Tex om jag fick huvudvärk, blev skakig eller hade protein i urinen (vilket man kontrollerar med en liten sticka, typ som ett graviditetstest), för då var det tecken på havandeskapsförgiftning.
På onsdagsmorgonen vaknade jag och kunde knappt hålla i telefonen pga att händerna skakade och jag fick utslag på stickan, så jag ringde förlossningen och de sa åt mig att komma in. Där blev jag undersökt och fick bekräftat att det var havandeskapsförgiftning, så de beslutade sig för att behålla mig där i alla fall över natten. Lillknodden i magen mådde i alla fall bra. Jag fick en stilig nål i armen och sen var det bara att ha tråkigt resten av dygnet. Jag fick åka hem redan dagen därpå.
Nästkommande vecka var det två barnmorskebesök, för att hålla koll på blodtrycket, och en tillväxtmätning på schemat. Jag visste efter torsdagens besök hos barnmorskan att de antagligligen skulle lägga in mig igen efter tillväxtmätningen på fredagen, så jag packade väskan och åkte till sjukhuset, där jag återigen fick stanna. Tråååååkigt. Men samtidigt är det ju skönt att vara på sjukhuset där folk har koll på att en mår bra hela tiden. Men ja, långtråkigt.
Ny nål
Så nu har jag suttit här på sjukhuset sen i fredags. Vi har tagit ungefär tre miljoner blodtryck och femtio blodprover, så det är ju spännande. Lite olika blodtryckssänkande mediciner har delats ut och nu håller trycket sig ganska stabilt, så i natt får jag sova hemma! Men det är tillbaka hit i morgon igen som gäller. Puh...
De otroligt roliga dagsrutinerna ser ut som så; jag blir väckt halv åtta, tar blodtryck, kissar i en mugg och väger mig. Frukost och blodtryckssänkande medicin klockan 8.00. Ctg (lyssna och kartlägga barnets hjärtljud) ca kl 10. Blodtrycksmätning igen klockan 11.30, så tills dess får jag vila och sen är det lunch. Medicin klockan 14, blodtrycksmätning 16.30 och sen middag. Kvällsfika klockan 19, medicin och mäta blodtrycket igen klockan 20. Sen får jag sova. Till klockan 2, för då ska jag ha medicin igen. Och sen börjar det om. Så, så spännande har jag det om dagarna! Ni kan ju tro att det blir lite långtråkigt... Och det blir det också. Det är tur att jag har så många gulliga vänner och släktingar som kommer och hälsar på! I lördags kom till exempel Amanda, Andréa, Tina och Mimmi hit och fixade babyshower. Bästa ni, tack så himla himla mycket! <3
Nu får vi bara se hur det går med mina värden och blodtryck och allt, och om de ska sätta igång mig innan beräknad dag för förlossning. Det lutar åt det i alla fall. I morgon räknas jag som fullgången så blir jag sämre finns inte mycket anledning att hålla upp på det mer. Jag ska hålla er så uppdaterade jag kan, genom facebook! Ni kan vara lugna ;) KRAM ALLA FINA!
En graviditet, del 3 ..2014-09-26 @ 15:17:00
Såååå, tänkte mest visa lite preggobilder (som alla säkert redan sett). Inget speciellt nämnvärt hände fram tills slutet av augusti (förutom att magen sakta men säkert växte), men det blir nästa inlägg!
På sysslingen Lukas' student
Vecka 30
Vecka vet inte, men mysigt var det vid sjön på väg hem från Göteborg!
Vecka 31
Magmys. Jag tror han längtar lite smått efter att få träffa den där lilla bebisen...
Vecka 37
En graviditet, del 2 ..2014-09-22 @ 16:26:41
Positivt graviditetstest. Och så var det igång. Glädjerus, oro, lycka, rädsla osv osv. En dag i taget. Sen kom en blödning. Exakt samma dag i graviditeten som förra blödningen kom och då slutade det ju i missfall. Jag höll hoppet uppe några dagar, sen bara stängde jag av. Ställde in mig på att det var kört och försökte gå vidare. Så det var svårt för mig att fatta att det inte alls var kört, när blödningen väl slutade och vi fick se det lilla hjärtat på ultraljudsskärmen.
Så här stor var bebisen första gången vi fick se den, 4,9 mm ;)
Sen blev det lite fler ultraljud men jämna mellanrum, alltid både nervöst och mysigt!
19,5 mm
Förtydligande på exakt hur hen såg ut ;)
Ca 6 cm
Amandas tolkning
Sista bilden, ingen aning om hur stor hen var.
Efter bilden över har vi gjort kanske fyra eller fem ultraljud till. Första pga att vi gjort IVF. Då upptäcktes att bebisen var lite åt det lilla hållet så man ville kontrollera att hen växte som hen ska, därav resten av ultraljudsundersökningarna. Det verkar inte värre än att det helt enkelt är en liten bebis och ingen femkilosklump ;)
Efter första "riktiga" ultraljudet (dvs det med katten) så åkte vi och köpte lite bebiskläder. Jag började nästan gråta när jag insåg att det är ett litet barn som ska ha på sig de här miniatyrkläderna. Och inte vilket barn som helst, utan vårt barn. Mitt och Olas.
Och jag. Jag ska också ha på mig kläderna.
Sen skaffade vi en spjälsäng (och vagn och massa annat) och en ny katt. De kommer mycket bra överens...
Edith brukar till och med sova i spjälsängen. Får se hur hon reagerar när det kommer någon annan som ska ta den platsen :3
En graviditet, del 1 ..2014-09-22 @ 13:30:15
Oj, så länge sen det var jag skrev här! Så nu tänkte jag sammanfatta lite om vad som händer och har hänt från typ början av 2014 och framåt (trots att typ alla redan vet). Det är mycket att berätta, så jag tar det nog i flera delar...
Sååååå... I januari bestämde vi oss för att det var dags för ivf-försök nr 4, så jag satte återigen igång med att proppa i mig massa hormoner. Åkte till gyn för kontroller och allt gick som det skulle så den 27 januari drog vi till Malmö och stoppade in ett toppenfint Hanna-Ola-embryo i mig för att sedan genomlida evigheten (typ tio dagar) innan vi kunde göra graviditetstest för att se om det fäst. Eftersom tredje försöket hade lyckats (men slutat i tidigt missfall) så hade jag inte allt för stora förhoppningar på att även detta skulle fästa. Ca ett av tre brukar de säga.
Förväntansfulla utanför IVF-kliniken i Malmö
En natt nära den utsatta testdagen drömde jag ungefär tvåhundra gånger i rad att jag gick upp och gjorde positiva graviditetstest som sen visade sig vara negativa, så när jag vaknade kunde jag helt enkelt inte låta bli att ta ett jäkla test. Jag vågade inte titta. Sneglade lite... Kontrollstrecket var där och... Va? I andra rutan var det ett streck åt fel håll! Vad i hela friden... Det skeva strecket spred sig över till kontrollrutan och jag vred och vände för att försöka fatta vad tusan det här testet ville säga mig. Jag hade alltså gjort ett test utan att ens få veta om det var positivt eller negativt. Askalas. Jag tittade igen. Ett nytt streck. Åt rätt håll. I rätt ruta. Det var positivt! Jag gick in till Ola som låg och sov, försökte se oberörd ut (det gick sådär) och visade honom stickan. Jag var gravid!
